I Naturvårdsverkets redovisning “Uttjänta bilar och miljön” finns åtgärdsförslag som kan göra den fordonshistoriska kulturgärningen brottslig. Bland åtgärderna finns förslag som i värsta fall skulle kunna innebära att det kan bli brottsligt att ta emot och demontera en bil för att kunna återanvända reservdelar. Motorhistoriska Riksförbundet bevakar denna och övriga frågor i Naturvårdsverkets redovisning mycket noga och förstår allvaret och de risker detta innebär för den fordonshistoriska rörelsen.

I Naturvårdsverkets redovisning är det framförallt frågan om Illegal bilskrotning som är den motorhistoriska rörelsens bekymmer ( även om mycket annat i rapporten är illavarslande så föreligger inga konkreta förslag på de områdena ) . Nedan har vi plockat ut de argument i redovisningen av illegal bilskrotning som riskerar att göra vårt kulturarbete brottsligt:

Naturvårdsverket beskrivning på dryga två sidor omfattar bara den enskilde som hemmavid ställs som motpol till den legala bilskrotningen. Ingenstans återfinns spår av en kommersiell illegal bilskrotning. Nedan några citat från dessa sidor;

”Åtskilliga kommuner har ärenden som rör denna typ av verksamhet, där det är svårt att bevisa vad som är att anse som en ”yrkesmässig verksamhet” och ren hobbyverksamhet.”

”I många fall hävdar personen att det inte rör sig om yrkesmässig verksamhet, trots att ett stort antal bilar finns på platsen och/eller att det pågått under en lång tid.”

”Det är naturligtvis lagligt att byta olja på sin bil, byta delar osv. Däremot är det inte lagligt att skrota sin bil.”

”Det finns alltså ingen öppning för att någon form av bilskrotning ska ske privat.”

”De som sysslar med bilar som hobbyverksamhet får aldrig skrota sin bil hemma.”

Som framgår av citaten ovan återkommer hela tiden den enskilde en privatperson i hobbyverksamhet som motpol till dagens auktoriserade bilskrotare. Ingenstans finns den illegale parten omnämnd. De, om de nu existerar, som skrotar bilar illegalt gör detta givetvis inte privat hemma som hobby. Den som har fordon som hobby äger inte sällan just ett stort antal fordon, något fler än normalhushållet, d et vill säga tre , fyra eller fler (vad som är ett stort antal framgår ej av redovisningen) och givetvis bedrivs hobbyverksamheten under lång tid – oftast en hel livstid!

Naturvårsverket slutsatser förvånar;

”Naturligtvis är det lätt att dra slutsatsen att en ökad tillsyn vore bra för att komma till rätta med illegal bilskrotning. Problemet är att dessa verksamheter inte alltid är kända av tillsynsmyndigheten”

”All bilskrotning ska ske på auktoriserade bilskrotar, och det finns därför inget behov av att skilja på yrkesmässigt eller ej yrkesmässigt.”

Här skriver Naturvårdsverket att problemet med dessa verksamheter inte är kända och att en ökad tillsyn inte kommer tillrätta med detta. Att exkludera ordet yrkesmässig i en förordning lär knappast bidra till att illegal verksamhet synliggörs. Den som bedriver illegal verksamhet lever ju på att åsidosätta lagen – det är ju själva affärsidén. Därmed lär endast ärliga Lena vara den enda som får stå till svars när hon för gått önskar avregistrera den Austin Seven från 1936 som hennes far en gång i tiden lätt demonterade som reservdelsfordon till sitt projekt och de delar han själv inte hade nytta av försålt till andra. Därtill påstås att ALL bilskrotning ska ske på auktoriserade bilskrotar. Motorhistoriska Riksförbundet känner inte till någon sådan absolut tvingande lag/förordning eller föreskrift och under därför på vilken grund Naturvårdsverket återkommande upprepar detta som varande ett faktum.

Motorhistoriska Riksförbundet ser i lagda förslag en uppenbar risk att enskilda fordonsägare som hel legitimt demonterar sig fordon i alla dess beståndsdelar av enskilda miljöinspektörer kan föreläggas att upphöra med sin verksamhet under viteshot.

Jan Tägt, generalsekreterare MHRF

Läs mer här.