Artikel införd i Bulletinen nr 2/2000. Av Ingvar Fredriksson.

Morgan Plus 4 Cowled models 1954-1968

Vid mitten av femtiotalet gick trenden mot mer och mer strömlinjeformade bilar med strålkastare och kylarmaskeringar integrerade i karossen. Väl medvetna om att tillgången på bland annat fristående strålkastare, som levererades av Lucas, skulle upphöra och för att ge bilarna ett modernare utseende hängde Morgan på trenden i och med 1954 års modell.

Bilarna fick den rundade kylarmaskeringen (cowled radiator) som de har ännu idag. Förvandlingen skedde dock stegvis. Ett fåtal bilar levererades som en interimsmodell med själva nosen rundad men med plan grill. Strålkastarna satt också fästade lägre i framskärmarna. Men snart hade man funnit formen även på kromgrillen. Den var dock mycket högre till en början och sänktes sedan i omgångar.

Även baktill genomgick den tvåsitsiga karossen en förändring. Till en början behöll man de dubbla reservhjulen men 1957-1958 fanns bara ett reservhjul i en Drop head Coupé-liknande bakdel. Mot slutet av året fick så även bakdelen sitt nuvarande sluttande utseende. I och med 1966 års modell sänktes hela Plus 4-karossen så att den fick samma låga utseende som den mindre 4/4-modellen.

Mekaniskt uppdaterades också modellen kontinuerligt. På motorsidan följde man Vanguard-motorns utveckling via TR2, TR3 och TR4 till TR4A. En del modeller med trimmade motorer förekom också.

Chassimässigt var introduktionen av skivbromsar fram den största förändringen och naturligtvis att ekerhjul blev tillgängliga som extra tillbehör.

Morgan Plus 4 Competition, 1965-1967

Detta var en enklare Super Sport, en ”poor man´s Super Sports”. Bilen försågs med ”low line”-kaross i stål, grenrör från Derrington och Armstrong Selectaride stötdämpare som kunde justeras med en knapp på instrumentbrädan. 42 st. tillverkades alla 2-seaters.

Super Sports 1961-1968

Namnet Super Sports har alltid varit förbehållet Morganmodeller med exceptionella prestanda. Som en följd av Chris Lawrence´s tävlingsframgångar introducerade Morgan den nya modellen.

Det som skiljer den från standardmodellen var den trimmade TR3- eller TR4-motorn. Om man ville tävla i 2-litersklassen valde man TR3-motorn med sina 1991 cc. Motorn trimmades av Lawrence Tune och försågs med dubbla DCOE-förgasare. För att få plats med förgasarna monterades ett scoop på motorhuven. Oljekylare var standard.

Karossen tillverkades oftast i aluminium, undantag finns, och bilen försågs alltid med 72-ekrade hjul. De första Super Sports-bilarna hade den höga 2-sitsiga karossen, men snart monterades 4/4:ans ”low line”-kaross. När den låga karossen introducerades flyttades kylarpåfyllningen till torpeden för att behålla vätskevolymen.

104 st. Super Sports tillverkades fördelade enligt följande:
95 st. 2-seaters
5 st. 4-seaters
4 st. Drop Head Coupé Super Sports.

Förändringar på Plus 4 under åren 1953-

1953 Första interimsmodellen presenterades.
1954 TR2-motorn levererad som standard.
1956 TR3-motorn levereras som standard.
1959 Skivbromsar fram som option (bara tillsammans med ekerhjul). 1960 Skivbromsar som standard.
1962 TR4-motorn som standard. TR3 som ”special order”.
1966 ”Low-line” 2-sitsig kaross levererad som standard.
1969 Januari. Sista Plus 4 lämnar fabriken.
1985 Plus 4 återintroduceras i oktober med en 2-liters Fiat motor, 122 tillverkades under en treårs period.
1988 Rover M16 2-liter introduceras.
1991 Plus 4 börjar tillverkas på Plus 8s bredare chassi.
1992 M16 motorn ersätts med en modernare T16. Från och med nu samma chassi som Plus 8.
1994 Ny växellåda, R380 Range Rover.
2000 Produktionen lades på is.
2005 Produktionen återupptas igen nu med Fordmotorer

Bland de större tävlingsframgångarna märks

1955 MCC Extern Trial,First Class Award. Sebring 12 hours, 3:a i klassen.
1956 RAC Rally, 1:a i klassen, 3:a totalt.
1957 MCC Land´s End Trial, First Class Award.
1958 RAC Rally, 1a och 2:a i klassen.
1959 RAC Rally, 1:a i klassen.
1962 Sebring 12 hours, 1:a i klassen. Spa Grand Prix, 2:a i klassen. Nürnburgring 1000km, 3:a i
klassen. Le Mans 24 hours, 1:a i klassen, ”Morgan´s Finest Hour”.
1963 Spa Grand Prix, 1:a och 2:a i klassen. Nürnburgring 1000km, 1:a och 2:a i klassen.

Morgan´s finest hour – Plus Four Super Sports

Av Ingvar Fredriksson. Infört i Bulletinen nr 2/1992

Trots stora framgångar både på de engelska tävlingsbanorna och internationellt så blev Chris Lawrence nekad start i 1961 års 24-timmars Le Mans.

Fransmännen skyllde på att den vid det laget något trötta Super Sporten, TOK 258, var för gammalmodig för att få ställa upp. Man trodde, sa man, att det var en förkrigsmodell som ”piffats upp med skivbromsar o.s.v.

Sanningen, enligt Lawrence, var den att Triumphfabriken såg sig hotade av Lawrence och hans Morgan. Triumphfabriken hotade därför i sin tur med att dra sig ur, med sina TR-bilar med dubbla överliggande kamaxlar, om inte Lawrence uteslöts ur tävlingen.

1962 var Lawrence och Morgan tillbaka på Le Mans. TOK 258 hade under vintern genomgått en ansiktslyftning på Morganfabriken. Lawrence Tune hade dessutom preparerat och finslipat bilen mekaniskt. Bilen var nu försedd med en 4/4-kaross i aluminium för att minska luftmotståndet. TR3 motorn hade större ventiler och en bättre kamaxel. El-systemet var nydraget av Lucas som också hade tagit fram en ny startmotor med extra värmetåliga lager, för att förhindra problem med depåstarter på grund av startmotorns närhet till grenrören. Lucas bjöd också på ett par halogenlampor!

Vid det här laget var de av Lawrence Tune preparerade Super Sportarna väl utvecklade långdistansbilar. De vann ofta sin klass, inte på sin snabbhet utan på sin uthållighet.

Det enda som oroade inför 1962 års säsong var att man bara kunde garantera att kamaxeln skulle hålla 2.000 miles under tävlingsförhållanden. Man beräknade att man skulle överskrida den distansen på Le Mans.

Under träningen inför Le Mans i april hade Chris Lawrence den åttonde bästa träningstiden med TOK 258. Obekräftade rykten säger att man tränade med en 2,2-liters motor! Men med det här träningsresultatet så kunde man inte avvisa Lawrence och hans Morgan utan den återfanns på startlinjen 1962 fredagen 23:e juni.

Lawrence delade körningen med den unge och mycket lovande Richard Shepherd-Barron. De bildade tillsammans ett perfekt team. Båda var ungefär lika snabba och även storleksmässigt passade de bra ihop. Förutom Lawrence Tunes mekaniker så fanns också Charlie Curtis och Jim Goodall från fabriken till hands. Peter Morgan var naturligtvis också på plats.

Det enda riktiga motståndet i 1.600-2.000 cc-klassen kom från en AC Ace. Man räknade med att hålla en konstant hastighet och låta konkurrenten köra sig sönder och samman. Lawrence och Shepherd-Barron kom överens om att köra i tretimmars pass. Lawrence skulle ta första och följaktligen skulle Shepperd-Barron bli den som korsade mållinjen på söndagseftermiddagen efter de 24 timmarna.

Teamets taktik lyckades till 100 procent. Efter starten så försvann AC:n snart i fjärran. Men den höga hastigheten tog snart ut sin rätt och strax efter det att Lawrence lämnat över efter sitt första pass så tvingades AC:n bryta. Nu gällde det bara att hålla sig till det från början uppgjorda varvschemat, så skulle segern i 2-litersklassen vara klar.

Mot slutet av tävlingen så drabbades Super Sporten av att en svets i grenröret sprack, men förutom att ljudet blev mer genomträngande så inverkade det inte på bilens prestanda. Längs Moulsannerakan kunde man pressa upp bilen i 130 mph (ca 210 kmh) och när Shepherd-Baffon skar mållinjen strax efter klockan 16.00, söndagen den 24:e juni, så var man segrare i 2-litersklassen. Totalt var man på 13:e plats och hade avverkat 2.255 miles.

Enda incidenten var att bilen vid ett tillfälle blev ”svartflaggad beroende på att man vid ett depåbesök inte stängt tanklocket ordentligt. Det rättades naturligtvis snabbt till så att man kunde fortsätta. Under de 24 timmarna stod bilen bara 32 minuter i depån för tankning och förarbyte osv.

Enligt Shepherd-Barron så hade man kunnat köra fortare men då hade å andra sidan något kunna gå sönder i stället. Han sa också att på den jämna Le Mans banan var det svårt att hitta något som var mer komfortabelt att köra under ett 24-timmars lopp än en Morgan.

Detta är ett högt betyg från någon som tillsammans med Chris Lawrence var med om att skriva historia, Morgan’s största internationella framgång någonsin, på Le Mans för 30 år sedan. Morgan’s finest hour.

 

Morgan Plus 4. 2004.

Plus 4 återuppstod nu med Fords 2-liters Zetec-motor på 145 bhp. Plus 4 byggdes nu på samma chassi som Plus 8. Gick att fås även som 4-seater. En uppdaterad modell med Fords Duratec motor följde. Senare även med direkt insprutning, GDI som gav 156 hästar. Blev Morgans storsäljare, ett perfekt alternativ till 4/4 och Plus 8. Kunde fås med Plus 8:ans aluminiumfälgar, lackerade eller kromade/rostfria ekerhjul.

Några specialmodeller:

Morgan Plus 4 Super Sport. 2010.

För att fira 60-års jubiléet av Plus 4 tillverkade Morgan 60 speciella modeller, endast RHD att säljas enbart i England. 2-litermotorn var försedd med Omex insprutning och gav 200 hästkrafter. Scoop på vänstra huvhalvan. Bakaxeln hade panhardstag och var försedd diffbroms. Svartlackerade MiniLite fälgar med centrummutter. Annan inredning och instrumentbräda bl.a. två stycken stoppur på instrumentbrädan.

Plus 4 Baby Doll. 2012.

Lew Spencer, Morgan importör i Kalifornien, tävlade många år med Super Sport liknande Plus 4. Han kallade sina bilar för Baby Doll. 1962 och flera år framåt vann han SSCA serien för sportbilar. För att fira tillverkade Morgan en ny serie kallad Baby Doll. Modellen var i första hand avsedd för banracing. Ford motorn var trimmad till 250 hästkrafter med torrsumpssmörjning, insuget krävde ett scoop på vänstra huvhalvan. Motorn krävde service som en racemaskin. Fanns i Kingfisher blue med vita ränder eller Westminster green med gula ränder. Skivbromsar fram och bak, MiniLite fälgar, Tillett racingstol i kolfiber mm. Blev endast såld i 13 exemplar.

Morgan ARVP4. 2015.

För att fira 65 år sedan 1950 då Plus 4 introducerades gav Morgan ut en ”limited edition”, Aero Racing Plus 4 (ARP4)! Bilen var byggd kring en Cosworth-trimmad Ford 2-liters motor på 225 bhp med torrsump. Motor huv med scoop på vänster sida. Bakaxeln med skivbromsar var upphängd i spirafjädrar, Aero Racing 5-link, och dubbla momentstag. Utmärkande var att ram, inre hjulhus och torpedvägg var lackerade i rött!  Fanns i Svart, Meteor red, Silver Satin i blank eller matt lack. Avancerat avgassystem med dubbla utblås i mitten av venturitunneln bak.  

Morgan Plus 4 110 Edition. 2019.

110 år efter Morgans första 4-hjuling kom en minnesmodell, Morgan 110 Edition. Modellen hade inga speciella särdrag men med speciella förutom några inredningsdetaljer.

Morgan Plus 4 GDI Club Sport. 2018.

En gaturegistrerad model l främst avsedd för att tävlas I Morgan Challenge I England. Raceutrustad med bland annat Tillett racingstolar. Fordmotor på 180 hkr.

Morgan Plus 4 70th Edition. 2020.

De sista 20 exemplaren av Plus 4 med stegramen lackerad i guld(!) tillverkades 2020 . Fordmotorn var lätt trimmad till 182 hästkrafter. Lite speciella inredningsdetaljer ingick i priset.